I denna den sista delen av serien om de fyra stora legendarerna har vi nu kommit fram till Sigyn Littorin (1906-1978). Redan på 1930-talet var hennes uppfödning av sealyhamterrier tillsammans med sin dåvarande man, Knut, under kennelsignaturen ”Knalles” mäkta omtalad och klassisk. De var näst intill oslagbara i utställningsringen. Hon startade sin sealyhamuppfödning med den av Björn von Rosen importerade tiken, Albourne Superb. Hon importerade dessutom, tillsammans med Inga Schröder-Hagensen, de två första afghanhundarna till Sverige. De blev också en stor succe i utställningsringarna även om Sigyn Littorin själv inte tyckte att de var så märkvärdiga och därför blev det dessvärre inte några valpar efter dem. Paret Littorin skiljde sig och Sigyn flyttade till Stockholm. Mellan åren 1947 och 1954 var hon redaktör för ”Hundar och hundsport”, SKK:s tidskrift. Efter några år där hon nästan uteslutande ägnade sig åt att döma hundar på utställningar så påbörjades ännu en era i den egna kennelverksamheten när hon i slutet av 50-talet intresserade sig för labradoravel under det nya kennelnamnet ”Nattens”. Stamtik var den enastående avelstiken Vestvallens Petra som var både utställningschampion och jaktchampion. Hon var dotter till den legendariska Knalles Othello som också hade samma titlar. Sigyn Littorins uppfödning kom att bli en viktig hörnpelare för den då icke så etablerade och utvecklade labradoren. Men hennes största betydelse fick hon nog som utställningsdomare från 1942 och framåt, där hon blev känd och beundrad, mitt i ringen, av tusentals utställare och publik både internationellt och nationellt.
Etikett: Utställningsdomare
Hundarnas bullmamma Carin Lindhe
I vår serie om de fyra stora har turen nu kommit till en av de riktigt stora legendarerna i svensk hundsport, Carin Lindhé, Kennel Mountebanks. Hon föddes 1906 och avled 1986. Hon började som mycket ung flicka ställa ut och visa sin farbrors boxer. 1919 ställde hon så ut sin egen uppfödargrupp i rasen airedaleterrier. Sedan dess är hennes kennel Mountebanks liktydigt med terrier, särskilt skotsk terrier och airedaleterrier. Hon träffade sin blivande make Gösta när hon sålde en airedalevalp till honom som kom att bli en vinnare i utställningsringen. Hennes mest betydande avelshund inom airedale var den engelskfödde Billy Boy. Efter andra världskriget hämtade hon hem två airedales från USA. 1931 tog hon in den första irländska varghunden i modern tid till Sverige. År 1966 importerade hon en tik som hette Brackenford Ballinderry Patricia (Palsy) som blev en stjärna och gjorde att rasen fick ögonen på sig igen. 1968 vann Palsy 5 st BIS och blev Guldhund det året. 1969 började Mountebanks Barrabas att dominera irländsk varghundsringarna, och 1971 blev han Årets Vinthund. Dessa två parades och det blev en väldigt lyckad kombination som ledde till att deras barn dominerade utställningsringarna under hela 1970-talet. Den första kullen av denna kombination föddes 1972 och innehöll bland annat de i varghundskretsar legendariska hundarna Mountebanks Sheela, Victoria och Donovan. Victoria stannade kvar på Mountebanks och Donovan, som ägdes av Elisabet och Leif Janzon, användes flitigt i aveln. Makarna Janzon kom också att köpa in den berömda skotska hjorthunden Mountebanks Duncan från Carin Lindhe. Det blev också andra vinthundsraser, som greyhound och saluki, för Carin. Greyhounduppfödningen startade i mitten av 1950-talet med legendariska importer från den mycket välkända engelska kenneln Treetops. Redan 1929 fick hon Hamiltonplaketten. Förutom allt detta drev hon triminstitutet ”Hunden” som låg på Birger Jarlsgatan i Stockholm och som blev ett tillhåll för stadens hundintresserade ungdom, som hon med sitt genuint varma hjärta också såg till att slussa in i hundsporten. På sin och maken Göstas gård Freden i Vallentuna höll hon flera andra raser, bland annat pudel och pekingese. Allsköns andra djur fann också vägen in i hennes stora varma famn. Förutom hästar och kor hade de också en isbjörnsunge. Dessutom tog hon hand om sina barns ormar och apor. Hennes sista valpkull var med skotsk hjorthund 1985. Som domare fick hon äran att döma ”Best In Show”-finalerna både i Windsor och Santa Barbara. Två av världens finaste utställningar.
Dvärghundarnas drottning
I alla mänskliga aktiviteter och intressen finns det människor som blir legendarer redan under sin levnad. I den svenska hundsporten finns det fyra stora namn, alla är kvinnor. Vi kommer i en liten serie att presentera dessa utomordentligt färgstarka och karismatiska personer. Den första är Ulla Segerström, kennelnamnet är Ullahs. Hon föddes 1908 och avled 1994. Hon blev, som sagt, legendarisk redan under sin livstid, både som domare och uppfödare. Hon föddes i Helsingfors. I Finland påbörjade hon sin kynologiska bana. 1946 visades de första hundarna (Fransk bulldogg) av hennes uppfödning i Sverige. Hennes tidiga uppfödning härstammade från flera länder, bland annat Ryssland. Hon flyttade till Sverige 1950 där hon sedermera installerade sig i en villa i Djursholm som brann ner 1986 i en förfärlig brand då hon bland annat förlorade en av de mest framgångsrika engelska bulldoggar Sverige har sett, Tyegarth Lucifer. Denna hund importerades från England i vuxen ålder, uppfödd av Chris Bruton. I den nyss nämnda branden gömde han sig under en soffa och man hann inte få fram honom innan elden hade tagit överhanden. Hennes uppfödning av fransk bulldogg är vida känd och omtalad. Med Ullahs Fleurette slog hon igenom i Sverige. Det föddes även upp malteser, bulldog och pekingese. 1960 grundade hon Specialklubben för Sällskaps- och dvärghundar och blev dess första ordförande. Hon var dessutom utställningsdomare för alla raser med en enorm respekt världen över. Hon dömde hundar över hela världen i såväl New Delhi som Windsor där hon dömde BIS och samtliga grupper. Ett av de många hedrande domaruppdragen var att hon dömde BIS-finalen på Stora stockholms-utställningen under SKK:s 100-årsjubileum 1989. Hon valdes dessutom, som första skandinaviska kvinna, in i den engelska kennelklubben 1977. Hon hade ett långvarigt förhållande med Bertil Sted-Gren, som hon sedermera också gifte sig med, och tillsammans med honom donerade de hela sin förmögenhet till SKK. Hon var en gudabenådad hundmänniska med en ängels tålamod när det gällde hundarna. Dock hade hon mycket bestämda åsikter om det mesta och var inte rädd för att uttrycka dem. Utanför hundarna var hon dessutom intresserad av snabba bilar och i sin ungdom var hon faktiskt tävlingsförare.
En hyllning till Kenneth Edh
I dag skulle en av de allra största och populära kynologer vi har haft i Sverige ha fyllt år om han inte hade gått bort i december 2014, Kenneth Edh. En man som var omåttligt populär i hundvärlden för hans snällhet och hjälpsamhet. Det visade sig inte minst på hans begravning då minst 200 personer kom dit. Han började sin hundkarriär 1962 med att vara kennelpojke på kennel Owelyn som födde upp whippet. Han har fött upp pekingese och chihuahua under sitt kennelnamn ”Kennmarks”. Förutom dessa raser har han ägt och visat upp whippet, som var hans första hundras, och griffon bruxellois. Han var utställningsdomare sedan 1978 och allrounddomare sedan 1993. Kenneth var lärare till professionen och arbetade ett tag på en skola i närheten av den kände drevermannen Anders Cederströms gård. Han hyrde sålunda en stuga på dennes gård. En annan sak som många inte känner till är att han i mitten på 1980-talet, tillsammans med bland andra XLNT Marc, grundade svenska Hamsterklubben.
Han var sedan 2007 fram till sin död anställd på SKK:s kansli för att arbeta med projekt som bl.a. berör domarutbildning och andra frågor som rör utbildning, göra utredningar m.m. Hans mångåriga pedagogiska yrkeserfarenheter från skolvärlden kom då väl till pass. Han ingick också sedan början av 1980-talet i lärarkollegiet på preparandkursen för blivande domare, vilken anordnas av SKK med några års mellanrum. Han är sedan 1973 en populär konferencier på SKK:s stora avslutningsutställning i Älvsjö varje år, den s.k. ”Hundmässan” eller ”Stora Stockholm”. Han har också mottagit förtjänsttecken och guldmedalj av Svenska Kennelklubben och från Stockholms Kennelklubb har han mottagit förtjänsttecken och även utsetts till hedersledamot. Sedan arbetet på kansliet inleddes 2007 föll också SKK:s Museum delvis under hans ansvar tillsammans med Kynologiska Akademins ledamöter. Bland annat ingick det i hans uppdrag att bevaka försäljning av hundrelaterade objekt på auktioner runt om i Sverige, visningar av museet m.m. Kenneth Edh var dessutom också en populär och flitig föreläsare när det gäller hundrelaterade ämnen och var flitigt bokad av såväl lokala kennelklubbar som special- och rasklubbar, kanske främst då det gäller anatomi och vad arbetet som domare innebär. 2010 drabbades han av en hjärnblödning, dock kunde han fortfarande vara verksam inom hundvärlden. I december 2014 avled han sörjd och saknad av i princip hela hundvärlden både här hemma och internationellt.
Hundens Allehanda 