Utställningsdomarnas utställningsdomare

I denna den sista delen av serien om de fyra stora legendarerna har vi nu kommit fram till Sigyn Littorin (1906-1978). Redan på 1930-talet var hennes uppfödning av sealyhamterrier tillsammans med sin dåvarande man, Knut,  under kennelsignaturen ”Knalles” mäkta omtalad och klassisk. De var näst intill oslagbara i utställningsringen. Hon startade sin sealyhamuppfödning med den av Björn von Rosen importerade tiken, Albourne Superb. Hon importerade  dessutom, tillsammans med Inga Schröder-Hagensen, de två första afghanhundarna till Sverige. De blev också en stor succe i utställningsringarna även om Sigyn Littorin själv inte tyckte att de var så märkvärdiga och därför blev det dessvärre inte några valpar efter dem. Paret Littorin skiljde sig och Sigyn flyttade till Stockholm. Mellan åren 1947 och 1954 var hon redaktör för ”Hundar och hundsport”, SKK:s tidskrift. Efter några år där hon nästan uteslutande ägnade sig åt att döma hundar på utställningar så påbörjades ännu en era i den egna kennelverksamheten när hon i slutet av 50-talet intresserade sig för labradoravel under det nya kennelnamnet ”Nattens”. Stamtik var den enastående avelstiken Vestvallens Petra som var både utställningschampion och jaktchampion. Hon var dotter till den legendariska Knalles Othello som också hade samma titlar. Sigyn Littorins uppfödning kom att bli en viktig hörnpelare för den då icke så etablerade och utvecklade labradoren. Men hennes största betydelse fick hon nog som utställningsdomare från 1942 och framåt, där hon blev känd och beundrad, mitt i ringen, av tusentals utställare och publik både internationellt och nationellt.

Ett Hundliv med XLNT Marc

Jag sitter med XLNT Marc Linnér på en krog i centrala Stockholm där vi har mötts upp för att prata om hans hundliv. XLNT Marc är känd för det stora flertalet som artist, nöjesprofil och 90-talsikon. Dock har han alltid haft ett passionerat intresse för djur, hundar och hundsport. Han är född 1969 i Stockholm och är uppvuxen i de södra förorterna.

Hur började ditt hundintresse?

M: Jag har alltid varit djurintresserad och min mamma tog mig med till Stora Stockholm (utställningen, reds anm) när jag satt i paraplyvagn flera år och till Skansen. Jag sa till och med vid något tillfälle att jag drömde om att bli Sveriges första negerbonde. Litet senare började jag gå ut med andras hundar och aktivera mig i Svenska brukshundsklubbens ungdomssektion (SBKU). Sedan fick jag en golden retriever 1980 när jag var 11 år gammal. Hon hette Zita och vi började träna lydnad ihop. Litet längre fram hade jag en kapplöpningsgreyhound och tävlade och hängde på kapplöpningsbanan i Skarpnäck.

Drev du hunddagis och isåfall hur många år gjorde du det?

M: Ja det gjorde jag och det måste ha varit ett av de första i Sverige. Det var i Handen som jag fick mig tilldelat en kåk av kommunen för att bedriva ett hunddagis. Denna kåk blev sedermera en del i svensk punkhistoria genom att club Ultra höll till där efter branden på deras tidigare ställe. De behöll namnet på huset och kallade det hunddagiset även efter att jag hade lagt ner 1988.

När registrerade du ditt kennelnamn och varför just Awbari?

M: Jag har faktiskt haft två olika kennelnamn.  Det första tog jag när jag hade tagit min första valpkull som då ju var Golden retriever så jag tog det litet fåniga namnet Greygolds och jag ångrade mig ganska snart när jag började med Afghanhundar. Min mamma fick skriva under på ansökningsblanketten eftersom jag ju var minderårig då. Men sedan hände ett mirakel. Svenska kennelklubben gick ut med att man fick byta kennelnamn om man hade något med Gold eller golden i sitt namn. Detta gjorde man för att det inte fanns tillräckligt många namnkombinationer kvar med de orden i sig. När jag fick se det i Hundsport skrek jag rakt ut av glädje och skickade direkt in ansökan om byte av kennelnamn. Awbari är en del av Saharaöknen.

Hur kom det sig att det blev just Afghanhund för dig?

M: Jag såg en afghanhund på tunnelbanan och blev totalt hänförd och tänkte att jag ska ha en sådan. Dock tyckte mamma att vi inte kan ha en hund som är högre än vardagsrumsbordet så det fick jag vänta med. Den första afghanhunden fick jag 1982. Det var en omplaceringshund som hade haft parvo och därmed hade den knappt någon päls. Den hunden fick jag sedan ta bort vid mycket ung ålder. Därefter dröjde det till 1988 innan nästa afghanhund kom in i mitt liv och sedan dess är det bara den rasen jag kan tänka mig att leva med.

Jag har förstått att du är professionell handler. Hur går det till rent praktiskt? Agent? och har du några begränsningar för vilka raser du tar dig an?

M: Folk frågade mig om jag kunde visa deras hundar och det svarade jag ja på så att sedan 2005 är jag professionell handler och jag har inga begränsningar utan jag tar alla raser. Antingen möter jag upp ägare och hund på utställningsplatsen och där tar hand om hunden eller så åker jag hem till kunden och hämtar hunden. Jag har ingen agent utan jag brukar skriva på Facebook när jag ska någonstans och det brukar i de allra flesta fall bli fullt.

Vilken hund utanför din egen uppfödning kommer du ihåg främst av alla de hundar du har sett genom årens lopp?

M: Oh Den frågan var riktigt svår att svara på men det som kommer upp i huvudet när jag nu funderar igenom detta så måste jag nog säga att det är Tommy Östmans pudel Exquisite sinner.

Vilken hund inom din uppfödning tycker du själv är bäst?

M: Awbari Confetti rain eller Glitter som den heter till vardags. Denna hund blev BIS 3:a på Europautställningen 2007 i Zagreb samt fick cac på världsutställningen i Mexiko.

Vad är det för typ av afghan du eftersträvar?

M: Jag vill behålla råheten i rasen. Det är originalafghanen jag är ute efter. De är och ska vara funktionella atleter. De ska också vara vackra och exotiska

Vilken person inom hundvärlden har du haft som idol eller förebild?

M: Oj, nu måste jag tänka igen här. De två stora kvinnliga legendarerna Ulla Magnusson och Marianne Fürst-Danielsson för den enorma kunskap som de besatt och den pondus och respekt som de hade. En person som jag ser upp till väldigt mycket som domare är Hans Lehtinen som otroligt hård men rättvis. En annan person som jag vill nämna som en förebild är Kenneth Edh som jag lärde känna redan i början på 1980-talet när vi startade Svenska hamsterföreningen ihop och som hela tiden har uppmuntrat mig.

Hur tycker du att utvecklingen ser ut inom den nationella och internationella hundutställningssporten och vad skulle du främst vilja förändra?

M: Jag skulle vilja ändra på det mesta. Det är alldeles för mycket prestige, pengar, ära och berömmelse som inte har med hundar att göra. Ett exempel är att en del gånger har jag sett prisbilder tas utan att hunden ens är med på bilden. Man bör vara en aktiv hundsportare själv först. Med det menar jag att man börjar sopa hår och ta upp bajs innan man drar på sig glitterdräkten och sätter upp håret i en käck tofs. Jag har dömt Juniorhandling och då är man ganska fri att utforma tävlingen som man tycker och då kan man ställa litet frågor till den som tävlar för att se vilken nivå de ligger på. Den fråga som jag ställde vid ett av dessa tillfällen var vad hunden hette i stamtavlan som de visade. Endast två visste svaret och där kan man se att det inte var hunden som var i första rummet. Sedan skulle jag vilja lyfta fram de som gör något för hundaveln. En annan kategori människor jag skulle vilja lyfta fram som förebilder i sitt sätt att ta hand om och ha kontakt med sina hundar är faktiskt de hemlösa ute i Europa. De kan ligga helt utslagna på en bänk men nog har de en helt annan kontakt med sina hundar än vad en del av de som tävlar med sina hundar har.

Sedan har jag några ord och namn som jag vill att du associerar kort omkring.

Valpköpare. M: Skräckblandad förtjusning.

Avelsmatadorer. M: Hundmissbruk

Kenneth Edh. M: Fin! En ära att ha fått lära känna honom.

Typ. M: Det går före allt. Jag menar att du kan ha bästa detaljerna men om de inte matchar helheten så försvinner också typen.

Till sist undrar jag om du har något råd till dem unga som kommer in i utställningsvärlden idag kanske framförallt de som tävlar i juniorhandling.

M: Våga komma 3:a och var nöjd.

Därmed vill jag tacka dig XLNT Marc så mycket för den här intervjun och inte minst vill jag också tacka Linda Holgersson som var med oss och lånade ut sin hund Awbari Minty Snow Sparkles (Shades) så att vi kunde ta litet bilder.

 

Tibethund 2017 ”Årets långhårigaste hundutställning”

För 45:e året i rad samlades, lördag 30:e september i Sollentuna Badmintonhall alla de tibetanska raserna i en gemensam utställning. Här fanns Shih-tzu, Lhasa apso, Tibetansk spaniel, Tibetansk terrier och Tibetansk mastiff. Det är, i sanning, ”Årets långhårigaste utställning” som reklamen utlovar. Denna hundutställning är sprungen ur Marina Reuterswärds kreativa och initiativrika hjärna.

Som vanligt var detta års utställning utmärkt planerad och arrangerad av den erfarna utställningskommittén bestående av Marina Reuterswärd och Torbjörn Skaar samt representanter för de olika rasklubbarna. Det var totalt 235 hundar anmälda. Utställningen kolliderade för första gången med den i Mariehamn så en del människor valde att åka till Åland istället. Ytterligare några tog möjligheten att ställa ut på båda utställningarna.

Man hade en loppmarknad till förmån för den i hundkretsar så kända engelska domaren Juliette Cunliffes välgörenhetsorganisation HART som hjälper barnen att få utbildning i Nepal och hundarna att få ett någorlunda drägligt liv där.

Efter utställningen hade man sin traditionsenliga Thaibuffé som såg god och vacker ut när den packades upp.

Domarna på de respektive raserna var: för shih-tzu Sloveniens Darja Skok Lamut. Tibetansk spaniel Paul Stanton. Tibetansk terrier Veronica Green från Storbritannien samt för Tibetansk mastiff och Lhasa apso Finlands Leni Finne. BIS dömdes av Paul Stanton som satte upp följande resultat.

BIS 1  Lhasa Apso

C.I.B EE , LT SE o NO CH No VV-13, SE VV-14, SE VV-15

WHISBORNE FERRARI

Uppf o äg Annika o Harald Ulltveit – Moe, Glanshammar

 

BIS 2  Shih-Tzu

C.I.B EUW—15, NO V-16 SE JV-13 NORD CH SF CH

ART MADE HOLLYWOOD FRAME OF MIND

Uppf o äg Linda Lindkvist, Åkarp

 

BIS 3 Tibetansk Terrier

DKV-16 JUUW-15 NORD JV-15 Nord o DK CH

KUA LE GOU´S ZMACHING EZZ

äg o Uppf. Gunilla Albrigtsen, Åkers Styckebruk

 

BIS 4 Tibetansk Spaniel

SE, UK, IR, FR CH

AVIGDOR EVANGELINE

Uppf T Moran UK äg Helen Almey, Påarp

 

BIS 5 Tibetansk Mastiff

SE  JV-13 FI o SE CH

GEMMAS CO DAALIA FOR MIMAYIN

uppf M Sulengo, Estland äg Asta Åberg Martinsaari, Järna