Etikett: De fyra stora

Jättarnas hjältinna

I vår serie om de fyra stora legendarerna inom svensk hundsport har turen nu kommit till Ulla Magnusson (1924-1998). Airways kennel var känd världen över för sin extremt framgångsrika uppfödning av grand danois. Men det hela började i Brasilien med foxterrier och denna uppfödning fortsatte en tid i Sverige. Jämsides med foxterrier hade hon mycket prisbelönta siameskatter. Efter foxterrier blev hon intresserad av grand danois och 1956 importerade hon sin första tik från USA. Det var en ljuvlig fawnfärgad (gul) hund som i stamtavlan hette Duysters Euclid of Ralwin. Detta blev inledningen till en otrolig avelsgärning där Ulla Magnusson använde sina amerikanska kontakter till att importera flera praktexemplar av rasen och därmed lade grunden till den fantastiska kvaliteten som svensk grand danois är känt för. De amerikanska linjerna representerade en annan typ av rasen än den som hade funnits tidigare i vårt land. Redan i början på 60-talet startade hon Grand Danois Ringen, som 1981 blev Svenska Grand Danois Klubben där hon var styrelseledamot i stort sett hela tiden fram till 1987. Ulla Magnusson auktoriserades som domare 1970 och blev 14 år senare en mycket välkänd och uppskattad allrounddomare.  Hon tog aktiv del i debatten om det som senare kom att benämnas som ”bandhundseländet”. Ulla Magnusson var även verksam internationellt och var under några år ledamot i FCIs standardkommitté. Hon var ordförande i SKK:s standardkommitté samt blev ledamot i SKK:s tävlingskommitté i mitten av 60-talet. Vid den tidpunkten invaldes hon också som ledamot i SKK:s centralstyrelse och blev på 70-talet dess vice ordförande. År 1995 utsågs hon till hedersledamot av Svenska Kennelklubben. Hon var mycket noga med kvaliteten på sina hundar och hennes kennel hölls i minutiöst skick. Hon behöll sina hundar tills de var 10-12 månader för att sedan bara behålla de bästa. De som inte höll måttet samlades i en egen inhägnad som sedan gick ut som sällskapshundar. Hennes man, Curt, var också en mycket aktiv deltagare i kenneln. Han var den direkta orsaken till kennelnamnet eftersom han var pilot. Dessutom var han engagerad i klubbverksamhet, bland annat som Svenska hunduppfödarföreningens första ordförande.  De visade sina hundar  gemensamt på utställningar. Det var ett vackert par som väckte uppmärksamhet. De fick Hamiltonplaketten 1967. På deras kennel började så småningom ett hundfoder utvecklas som sedan blev grunden för deras framgångsrika företag som sedermera togs över av deras son, Peter, och drivs idag fortfarande vidare som ett av de mera framgångsrika hundfoderföretagen i Sverige.

 

Hundarnas bullmamma Carin Lindhe

I vår serie om de fyra stora har turen nu kommit till en av de riktigt stora legendarerna i svensk hundsport, Carin Lindhé, Kennel Mountebanks. Hon föddes 1906 och avled 1986. Hon började som mycket ung flicka ställa ut och visa sin farbrors boxer. 1919 ställde hon så ut sin egen uppfödargrupp i rasen airedaleterrier. Sedan dess är hennes kennel Mountebanks liktydigt med terrier, särskilt skotsk terrier och airedaleterrier. Hon träffade sin blivande make Gösta när hon sålde en airedalevalp till honom som kom att bli en vinnare i utställningsringen. Hennes mest betydande avelshund inom airedale var den engelskfödde Billy Boy. Efter andra världskriget hämtade hon hem två airedales från USA. 1931 tog hon in den första irländska varghunden i modern tid till Sverige. År 1966 importerade hon en tik som hette Brackenford Ballinderry Patricia (Palsy) som blev en stjärna och gjorde att rasen fick ögonen på sig igen. 1968 vann Palsy 5 st BIS och blev Guldhund det året. 1969 började Mountebanks Barrabas att dominera irländsk varghundsringarna, och 1971 blev han Årets Vinthund. Dessa två parades och det blev en väldigt lyckad kombination som ledde till att deras barn dominerade utställningsringarna under hela 1970-talet. Den första kullen av denna kombination föddes 1972 och innehöll bland annat de i varghundskretsar legendariska hundarna Mountebanks Sheela, Victoria och Donovan. Victoria stannade kvar på Mountebanks och Donovan, som ägdes av Elisabet och Leif Janzon, användes flitigt i aveln. Makarna Janzon kom också att köpa in den berömda skotska hjorthunden Mountebanks Duncan från Carin Lindhe.  Det blev också andra vinthundsraser, som greyhound och saluki, för Carin. Greyhounduppfödningen startade i mitten av 1950-talet med legendariska importer från den mycket välkända engelska kenneln Treetops. Redan 1929 fick hon Hamiltonplaketten.  Förutom allt detta drev hon triminstitutet ”Hunden” som låg på Birger Jarlsgatan i Stockholm och som blev ett tillhåll för stadens hundintresserade ungdom, som hon med sitt genuint varma hjärta också såg till att slussa in i hundsporten. På sin och maken Göstas gård Freden i Vallentuna höll hon flera andra raser, bland annat pudel och pekingese. Allsköns andra djur fann också vägen in i hennes stora varma famn. Förutom hästar och kor hade de också en isbjörnsunge. Dessutom tog hon hand om sina barns ormar och apor. Hennes sista valpkull var med skotsk hjorthund 1985. Som domare fick hon äran att döma ”Best In Show”-finalerna både i Windsor och Santa Barbara. Två av världens finaste utställningar.

Dvärghundarnas drottning

I alla mänskliga aktiviteter och intressen finns det människor som blir legendarer redan under sin levnad. I den svenska hundsporten finns det fyra stora namn, alla är kvinnor. Vi kommer i en liten serie att presentera dessa utomordentligt färgstarka och karismatiska personer.  Den första är Ulla Segerström, kennelnamnet är Ullahs. Hon föddes 1908 och avled 1994. Hon blev, som sagt, legendarisk redan under sin livstid, både som domare och uppfödare. Hon föddes i Helsingfors. I Finland påbörjade hon sin kynologiska bana. 1946 visades de första hundarna (Fransk bulldogg) av hennes uppfödning i Sverige. Hennes tidiga uppfödning härstammade från flera länder, bland annat Ryssland. Hon flyttade till Sverige 1950 där hon sedermera installerade sig i en villa i Djursholm som brann ner 1986 i en förfärlig brand då hon bland annat förlorade en av de mest framgångsrika engelska bulldoggar Sverige har sett, Tyegarth Lucifer. Denna hund importerades från England i vuxen ålder, uppfödd av Chris Bruton. I den nyss nämnda branden gömde han sig under en soffa och man hann inte få fram honom innan elden hade tagit överhanden. Hennes uppfödning av fransk bulldogg är vida känd och omtalad. Med Ullahs Fleurette slog hon igenom i Sverige. Det föddes även upp malteser, bulldog och pekingese. 1960 grundade hon Specialklubben för Sällskaps- och dvärghundar och blev dess första ordförande. Hon var dessutom utställningsdomare för alla raser med en enorm respekt världen över. Hon dömde hundar över hela världen i såväl New Delhi som Windsor där hon dömde BIS och samtliga grupper. Ett av de många hedrande domaruppdragen var att hon dömde BIS-finalen på Stora stockholms-utställningen under SKK:s 100-årsjubileum 1989. Hon valdes dessutom, som första skandinaviska kvinna, in i den engelska kennelklubben 1977. Hon hade ett långvarigt förhållande med Bertil Sted-Gren, som hon sedermera också gifte sig med, och tillsammans med honom donerade de hela sin förmögenhet till SKK. Hon var en gudabenådad hundmänniska med en ängels tålamod när det gällde hundarna. Dock hade hon mycket bestämda åsikter om det mesta och var inte rädd för att uttrycka dem. Utanför hundarna var hon dessutom intresserad av snabba bilar och i sin ungdom var hon faktiskt tävlingsförare.