Jättarnas hjältinna

I vår serie om de fyra stora legendarerna inom svensk hundsport har turen nu kommit till Ulla Magnusson (1924-1998). Airways kennel var känd världen över för sin extremt framgångsrika uppfödning av grand danois. Men det hela började i Brasilien med foxterrier och denna uppfödning fortsatte en tid i Sverige. Jämsides med foxterrier hade hon mycket prisbelönta siameskatter. Efter foxterrier blev hon intresserad av grand danois och 1956 importerade hon sin första tik från USA. Det var en ljuvlig fawnfärgad (gul) hund som i stamtavlan hette Duysters Euclid of Ralwin. Detta blev inledningen till en otrolig avelsgärning där Ulla Magnusson använde sina amerikanska kontakter till att importera flera praktexemplar av rasen och därmed lade grunden till den fantastiska kvaliteten som svensk grand danois är känt för. De amerikanska linjerna representerade en annan typ av rasen än den som hade funnits tidigare i vårt land. Redan i början på 60-talet startade hon Grand Danois Ringen, som 1981 blev Svenska Grand Danois Klubben där hon var styrelseledamot i stort sett hela tiden fram till 1987. Ulla Magnusson auktoriserades som domare 1970 och blev 14 år senare en mycket välkänd och uppskattad allrounddomare.  Hon tog aktiv del i debatten om det som senare kom att benämnas som ”bandhundseländet”. Ulla Magnusson var även verksam internationellt och var under några år ledamot i FCIs standardkommitté. Hon var ordförande i SKK:s standardkommitté samt blev ledamot i SKK:s tävlingskommitté i mitten av 60-talet. Vid den tidpunkten invaldes hon också som ledamot i SKK:s centralstyrelse och blev på 70-talet dess vice ordförande. År 1995 utsågs hon till hedersledamot av Svenska Kennelklubben. Hon var mycket noga med kvaliteten på sina hundar och hennes kennel hölls i minutiöst skick. Hon behöll sina hundar tills de var 10-12 månader för att sedan bara behålla de bästa. De som inte höll måttet samlades i en egen inhägnad som sedan gick ut som sällskapshundar. Hennes man, Curt, var också en mycket aktiv deltagare i kenneln. Han var den direkta orsaken till kennelnamnet eftersom han var pilot. Dessutom var han engagerad i klubbverksamhet, bland annat som Svenska hunduppfödarföreningens första ordförande.  De visade sina hundar  gemensamt på utställningar. Det var ett vackert par som väckte uppmärksamhet. De fick Hamiltonplaketten 1967. På deras kennel började så småningom ett hundfoder utvecklas som sedan blev grunden för deras framgångsrika företag som sedermera togs över av deras son, Peter, och drivs idag fortfarande vidare som ett av de mera framgångsrika hundfoderföretagen i Sverige.