Nu har Svenska kennelklubben äntligen börjat ta krafttag mot de alltför korta nosarna på de trubbnosiga raserna, enligt Prof Åke Hedhammar. Det är gott så, men det finns ett ännu allvarligare problem som vållar svår och extrem smärta samt frustration och i förlängningen också orsakar irreparabla hjärnskador på de hundar som drabbas. Det är de extremt korta skallarna inom vissa raser (Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel samt i enstaka fall också pomeranian) som gör att hjärnan knappt eller i extrema fall inte får plats och trycker ner lillhjärnan i ryggmärgen. Det här leder till en kraftig och oerhört allvarlig störning som kallas för occipital hypoplasi som i sin tur leder till syringomyeli vilket alltså är ett extremt plågsamt tillstånd och som helt klart har avlats fram för att det har ansetts korrekt i domarkårens och uppfödarnas ögon.
Det tas upp väldigt kort i SKK:s dokument SRD, som är Särskilda rasspecifika domaranvisningar rörande överdrifter hos rashundar. I specialklubben för cavalier king charles spaniel Cavaliersällskapets senast fastslagna avelsstrategi (RAS) som kom 2014 nämns syringomyeli knappt och man gör ingen som helst analys eller koppling mellan syringomyeli och orsaken till denna. Detta trots att man i en litteraturstudie på Sveriges lantbruksuniversitet från 2011 nämner att man bedömer att 95 procent av den internationella populationen i cavalier king charles har occipital hypoplasi och att det är 55 % av dem som utvecklar syringomyeli. Jag är medveten om att det här är gamla och litet osäkra siffror men blotta misstanken om att det var en så hög andel borde ju leda till att man faktiskt tog upp och gjorde en analys på hur man ska komma till rätta med det här i sin avelsstrategi. Detta har man inte gjort och därmed lämnar man mer eller mindre walkover i debatten om den extrema hundavelns pris för våra hundar. Här måste det tas ett kraftigt omtag i den här frågan för alla våra hundars skull.
Hundens Allehanda 