En bortglömd hjälte

I den kynologiska historien finns det några personer som står ut lite mer än många andra. En av de mera bortglömda gestalterna är Gunnar Rockborn, 1922-1999. Var dock inte ledsen om du inte har hört hans namn förut för han var en doldis redan under sin livstid. Det är dock dags att lyfta upp honom och framförallt hans vetenskapliga och medicinska gärning till ytan.

Fram till mitten av 1950-talet grasserade en virussjukdom som gick under det folkliga namnet valpsjukan eftersom den främst gick på och var dödlig för valpar. Den här sjukdomen skördade mängder av offer och var naturligtvis ett stort gissel för hunduppfödarna och hundägarna på den tiden. Fick man in valpsjukan i sina kullar var det inte ovanligt att 80-90 % av valparna avled under svåra plågor. Därför var det extremt viktigt att försöka hitta ett vaccin som var effektivt. De tidigare vacciner som fanns på 1930- och 1940-talen gav liten eller ingen effekt alls.

Som 19-åring började Gunnar Rockborn läsa till veterinär 1941 och tog sin kandidatexamen 1943. Sin veterinära examen fick han 1q950 och specialiserade sig på  virologi, som sådan kom han att bli engagerad i frågan om att hitta en bot på valpsjukan. 1957 lyckades han hitta och isolera det första riktigt effektiva vaccinet i världen mot valpsjukan. Resultatet presenterades i en idag klassisk artikel betitlad ”Valpsjukevirus på vävnadskultur” i Medlemsblad  för Sveriges veterinärförbund år 1958. Samma år publicerades också hans doktorsavhandling ”Studier över valpsjukans epizootologi, patogenes och etiologi”. En avhandling som också prisades av Sällskapet för veterinärmedicinsk forskning 1960 genom priset för bästa vetenskapliga publikation. Ett pris som bara ges ut var tredje år. Efter sin upptäckt har han dock fortsatt att forska inom främst veterinärmedicinsk virologi och blev 1997 hedersmedlem i European Society for Veterinary Virology. Han avled två  år senare 1999 efter ett helt liv i veterinärmedicinens tjänst till fromma för både djur och människor.

Hans insatser och upptäckt går inte att överskatta utan det var verkligen en vetenskaplig bragd och resultatet av det blev att vi idag slipper se hela valpkullar dö i mycket svåra plågor. Det hade faktiskt varit på sin plats att han om någon hade fått nobelpriset i medicin från den veterinära sidan. Därför förtjänar Gunnar Rockborn en plats i hundarnas hjälteparad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s